Åland

Det var mysigt. Jag och Joacim kom inte upp från sängen förns ca en timma innan landgång ^^) Vi sprang upp till tax-free'n och köpte saker en kvart innan de stängde. Rekommenderas! Så länge man vet vad man ska ha i alla fall..! För Då har alla idioter börjat köa för att komma av båten innan den har stannat!

Idioternas resa:

  • Vänta på bussen, alldeles för länge i kylan, för att inte missa den.
  • Stå i kö för att checka in till båten.
  • Stå i kö för att komma på båten. För att vara säker på att ingen ska sno ens hytt och missa båten så börjar man stå i kö en timme innan de släpper ombord folk.
  • Stå i kö tills att tax-free'n öppnar.
  • Stå i kö för att köpa sakerna man samlat på dig i tax-freen.
  • Stå i kö till hissen för att det är så jobbigt att gå två våningar.
  • Drick som faan i hytten!!!
  • Stå i kö till hissen för att komma upp två våningar igen.
  • Stå i kö för att köpa alldeles för många och för dyra drinkar
  • Var så högljud som möjligt. Dansa gärna illa och sjung karaoke ungefär lika bra.
  • Stöt på allt och alla.
  • (Kvinnor) Gör allt du kan för att få prata med "Håkan i baren"
  • Glöm bort att sova genom att ha fortsatt fest på hytten.
  • Tax-free'n igen! Köp lika som du köpte igår eftersom allt nu är slut!
  • Stå i kö i tax-free'n (eftersom alla andra också handlar nu)
  • Stå i kö FÖR ATT KOMMA UT FRÅN BÅTEN! Börja köa innan båtens ens börjat lägga till, sitt i trapporna så at folk inte kommer fram till sina hytter OCH VAR FÖR GUDS SKULL SÅ OTREVLIG DU KAN!

 

Jag gillar kryssningar :)


"Join me, and together we can rule the galaxy as father and son"

Råsundavägen, Stockholm

En regnig och kall morgon. En pappa ~30 står på knä på den grusiga och våta trottoaren och hjälper sin son ~3 att ordna med en bångstyrig gummistövel. Sonen gör underliga ljud.
Sonen: Ooouuumuuuh…
Pappan: Mmm, nu börjar det låta som något.
Sonen (ser lycklig ut): Mooouhmuuuh Muuuh!
Pappan: (skrattar): Nu lät du mer som en svensk lantko, Chewbacca är mer "Ouuuhuuuhuuuh!" (Gör en trovärdig Chewie-imitation)
Sonen: Ouuuhuuuhuuuuuuuuooouuuuuuh!
Pappan (skitglad): Ja! Exakt så! Bra, Jättebra!
Sedan går de mot tunnelbanan hand i hand och ser lika glada ut båda två.

 

---Tjuvlyssnat.se


Följ min blogg med bloglovin

Precis... Eller nått sådant.

 


Torsdag 18dec

GRATTIS MATILDA PÅ 19 ÅRSDAGEN!

Nu har jag grattat fyra gånger, Haha

 

Jag har även varit duktig och skrivit uppsatsen och nu får den vara klar, för mitt huvud klarar inte mer (förbannade spänningshuvudvärk). Tyvärr känns det som att jag har missat att skriva en massa, har inte orkart kolla studiehandledningen så noga. Har kollar på den mycket i början så jag hoppas det räcker.

 

Japp, spänningshuvudvärk. Jobbigt. Joacim har masserat mina låsningar med linement. Vissa låsningar känns som knivar när han trycker på dem samtidigt som smärtan går rätt upp och förvärrar huvudvärken för ett slag.

Jag skulle behöva ha en träff med Anders snart igen... Egentligen borde jag gå till läkaren och få dem att skicka mig till en kiropraktor så jag slipper betala miljoner. Får man läkaren att skicka en till kiropraktorn så går det på högkostnads-skyddet tror jag.

Det får bli ett projekt i januari att boka tid hos läkaren.


Torstuna

Har inte skrivit på några dagar igen. Eftersom jag kommit på att jag är en dålig bloggare så försöker jag att hålla mig från den när jag är "på sådant humör".

 

Nu är jag i Enköping igen i alla fall, hos Joacim.

 

Vi har precis kommit hem från västerås där vi har inventerat på biltema. Om jag gör det någon mer gång så ska jag se till att inte hamna på samma hylla. Galet mycket småsaker!! Mitt högsta antal jag kom upp till var 768st (tätningstejpsrullar typ 6:- styck för de som vill veta). När jag var klar med den hyllan fick man springa runt och kolla vart det fanns mera jobb. Fanns lite här och där USB-hubbar, verktyg och sladdar. Men jag tycker det var kul :) Det var jobbigast i början, för då hade inte alla kunder gått än. Då var tanken "Hoppas de inte tar saker som jag redan har räknat!". Tur var så gjorde ingen det.

Klirr i kassan. 500:- för ca 5h.

 

Det täcker i alla fall mina överflödiga tågbiljetter...

 

Nu är klockan halv ett. Ska borsta tänderna och sova och imorrn (idag) ska jag läsa och skriva som en duktig elev (A). Tyvärr är jag inte så duktig som jag vill, för i så fall skulle jag ha börjat med uppsatsen ("Hur jag lärde mig läsa och skriva") mycket tidigare eftersom den ska vara inlämnad på fredag. Tisdag idag. Eller onsdag nu.... Uppsatsen ska i alla fall vara 5000-12000 tecken, så det är nog lugnt. Vi har en examinerare som jag inte tror så mycket på heller..... Sist vi lämnade in något till honom (om en bok) sa han "Ja, ni har ju skrivit ett paper (engelskt uttal) som ni ska lämna till mig. Jag kommer att samla in det men jag kommer inte läsa det. Sålänge ni inte skrivit om guldfiskar så blir det bra."

 

Kursen vi har just nu känns inte så seriöst gällande det teoretiska... Allt som vi gör är obligatoriskt, men det är inte mycket som är examinerande. Men det har både vi och andra klagat på, så det kommer antagligen bli mer examinerande för följande elever (om det nu kommer att bli fler elever... Allt känns förvirrat just nu)

 

Jag har beställt böcker till nästa kurs (start vecka 4) men vi ska tydligen inte ha den kursen, vi ska ha en ny kurs. litteraturlistan är inte klar än (puckon!) utan kanske är klar till vecka 2 (om ens då). Lycka till med att alla elever ska kunna få sina böcker. Nu kommer vi att vara dubbelt så många som läser samma kurs eftersom klasserna slås ihop 1:1 och 1:2. Redan nu är det problem att få tag på kurslitteratur för att den är slut på förlaget. Braaa tääänkt kära univeritetslärare

Usch så irriterad jag är!

 

God natt!!

 

--->Är det för långt för att du ska orka läsa?<---


4år

Jag vill ha dig här!

Du har precis varit här på en kort visit. Jag mådde jättebra men jag faller igen i ensamheten. Nätterna är värst, då jag ligger vaken för att jag tänker för mycket. Känner för mycket. Saknar för mycket.

I natt var frågan "varför vill du inte?". Det är en oviktig fråga egentligen och jag borde inte bry mig, men det gör jag. Jag har drömmar som jag nu vet inte kommer att bli uppfyllda och det tynger mig.....


Måndag 8/12

Jag har lågt blodtryck, men det är på väg upp nu så snart kan jag bege mig till bild-verkstaden nummer 2 där vi ska klä ut oss och ta kort (typ).

Jag hoppas att vi får sluta tidigare, för Joacim kommer idag! :D:D Han kommer 11.25 och jag slutar 11.30-11.45 där någonstans. Det gör inget ifall han kommer hem tidigare, men jag skulle vilja vara här när han kommer.

Just nu har jag en fråga i huvudet: Vad ska vi äta!? Har inte tagit fram något... Men det löser sig alltid :)

 

 

 

Helgen var bra :)

Var hos Joacim torsdag-fredag och åkte till Solkesta på fredagen.

Erik fyllde 13år på fredagen och fick besök av M&M, Ullis och Ida och Mia och även Gunilla och Alexandra tidigare (tror inte det var fler) och på lördagen kom Roy, Maria och Alice, Suzanne, Lars, Simon, Elin, Ivan (?) (Simons kompis), Berit, Lennart och Gulli. Ida och Ullis stannade kvar hela helgen och vi pysslade, spelade spel och drack lite.

 

Mia: "Jaha, vilken månad är du i då?"

 

Det är alltså dags att ta tag i träningen på riktigt. Jag ska börja i veckan, för Joacim tar med sig wii hit.


Fäärdiig!

Nu har jag diskat (!!) så nu ska jag ta och packa ihop datorn och gå så jag slipper stressa.

 

Hickan är över, peppar peppar...


På väg!

Nu är jag duschad och har packat väskan, så jag känner mig klar att åka :)

Har precis värmt maten som jag hade kvar tills idag. Makaroner med pastasås carbonara (på påse), skinka, kantareller, lök, gul paprika, morötter och majs. Nomnom

Sen ska jag diska och föna håret, det ska jag nog hinna. Annars spar jag disken tills på söndag (usch på mig). Måste komma ihåg soporna också, annars möts man nog inte av något speciellt gott på söndag.

 

Jag åker alltså till Enköping idag. Träffar Joacim idag och firar Erik imorrn. Sen skulle vi pyssla lite i helgen tror jag. Jag, mamma och kanske syskonen.

 

Jag har hicka :(
Matilda.P vet hur jobbigt jag har det XD


Samtal från coop

Japp! Chefen (Veronica) på coop nära ringde mig och bad mig komma till affären på dagtid närr jag har tid (=nästa vecka) för att träffa henne och få en ordentlig förlåtelse.

Hon som satt i kassan hade tydligen varit väldigt ledsen över vad som hänt (även om det inte märkes på henne) sa Veronica. Veronica sa även att det var väldigt bra att jag skickade mail och berättade hur jag kände.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska känna. Känns bra att jag får en ordentlig förståelse och förlåtelse för det (och kompensation av något slag), men samtidigt tycker jag att det är pinsamt. Jag kommer inte att gå dit själv, jag tar med mig Joacim <3

 

 

Jag har precis haft ett 4 timmar långt musikpass. Det var kul men jag hade huvudvärk redan innan jag kom dit..... Det blev inte bättre av en massa slag på massa instrument. Faktiskt.


Mail till Coop.

Hej.

Magdalena heter jag och bor i Norrköping. Igår handlade jag på coop nära och blev, enligt mig, väldigt illa bemött.

När jag betalade så bad jag om att ta ut en hundralapp, vilket jag givetvis skulle få. Jag betalade för mina varor och den extra hundralappen och fick sedan mitt kvitto. Jag hade en vän med mig som tog hand om varorna så jag vände på mig för att ställa mig i den andra kassan för att ta ut ett paket, som man gör i den kassan. Då kommer jag på att jag inte fått den extra hundralappen. Jag vänder mig då tillbaka till den första kassan för att uppmärksamma henne om detta och få mina pengar. Men det blev inte alls som väntat utan det blev en stor situation av det då hon anklagade mig för att ha tagit hundralappen eftersom "hon var säker på att hon gett mig den". Jag letade igenom fickor, golv och plånbok (lätt igenomsökt då jag är student och inte har kontanter i plånboken för att inte göra av med dem) inför två kassörskor och en 5-6 andra personer i kassakön. Vi fortsätter att argumentera och hon säger "ja, men vi räknar kassan och då kommer vi se om du har ljugit" (vilket som mig betyder = "Vi räknar kassan och kommer se ATT du ljuger" för det var så hon lät och såg på mig). Även om det tog ett bra tag så fick jag tillslut den hundralappen som vi argumenterat om, men det syndes verkligen att hon absolut inte ville ge mig den.

Det första jag tänkte på, då jag är 19 år, var: "Hade jag varit 20 år äldre så hade hon knappast gått på mig så som hon gjorde"

Detta fick mig att må väldigt dåligt och det tynger mig fortfarande. Jag är ganska nyinflyttad men har ändå bott här i några månader och har handlat där ganska ofta då jag bor precis vid affären, och vill gärna kunna bli litad på som kund. Jag har överväger att söka mig till en annan affär då jag känner att jag inte kommer att kunna släppa detta, även om jag har bevisat mig oskyldig.

Jag bevisade mig oskyldig genom att gå dit idag igen för att se vad räkningen av kassan hade visat. Det var samma person i kassan som igår och denne gick för att se resultatet (en annan kassörska tar över kassan, kanske så slutade personen sitt pass).
När personen kom tillbaka kom denne inte ens ända fram till mig, utan stod en bit bort. Personen sade: "Det stämde, det är lugnt." sedan vänder denne sig bort för att gå igen. Men jag stoppar personen genom att säga "Tack, ja.. Men du är skyldig mig en stor ursäkt". Den 'stora ursäkten' blev inte mer än "Ja. Förlåt, det är lugnt" medan personen går därifrån.

Detta är för mig inte en godkänd ursäkt. Personen säger varken att jag hade rätt eller att det var hon som hade fel, utan bara ett kort (och omenat?) 'förlåt'.

Eftersom personen redan gått därifrån så kunde jag inte säga något mer. Så jag vänder mig hit och frågar om jag får någon kompensation för detta bemötande?

Peronen fick mig att framstå som en tjuv. Men det som känns värst är att denne fick mig att framstå som en tjuv inför så många personer, som antagligen också bor här i närheten. DE personerna har inte fått bevis på min oskuld och antagligen har de nu en uppfattning om mig som 'hon som lurar kassörskan på pengar'.


Detta blev ett långt mail, men jag hoppas att det går att förstå min mening med det och jag hoppas verkligen att någon läser det och tar det på allvar.


Hälsningar
Magdalena Runngren, coop-kund (även innehavare av coop-kort)

2 dagar kvar...

...tills torsdag! Långhelg i Enköping och jag får äntligen träffa Joacim och familjen igen!

Igår bakade jag med Martin. Kladdkaka, Kolakakor och fem-minuters-kola. Blev jäkla gott.
Men jag jag ruskigt irriterad i början för jag blev arg när vi kom ut från coop. Vi var där för att köpa indigrienser. I kassan tar jag ut en extra hundring. Jag får kvittot och vänder mig sedan om till den andra kassan för att ta ut ett paket. Jag kommer då på att jag inte fått den extra hundralappen som jag skulle få, och påpekar det.
"Jo, jag vet att jag har gett den till dig!" säger kärringen i kassan och vägrar ge mig den = anklagar mig för stöld.
Efter att jag letat i fickor och på golv så står jag kvar (jag ger mig inte, jag vet att jag har rätt) och hon fortsätter tjata om att hon har gett mig den. "Nej, jag fick bara kvittot!", såger jag. Vi fortsätter ett tag och hon börjar snacka om att "jaa.. vi räknar kassan varje kväll så imorrn kommer vi att se att det saknas." = fortsätter att anklaga mig för stöld.
Tillslut får jag i alla fall min hundralapp.
Jag ska ta och gå ner efter maten och fråga om det saknades en hundralapp från kassan, annars kommer jag att kräva en ursäkt. Jag blev ruskigt illa bemött tycker jag och funderar starkt över att sluta handla där. Hade jag varit 20 år äldre hade hon antagligen inte tvekat på att ge mig den.
Klockan var runt 6 när vi var där. Jag kan tänka mig att hon haft en lång dag och glömde ge mig den.

Tjuriga kärringar har inget i kassan att göra. De kan hålla sig på lagret någonstans, möjligtvis plocka upp varor på hyllorna.

 


 

Jag gick ner till coop innan maten och...
SUBBAN I KASSAN HADE FEEEEEL!!!!

Hon gick och kollade och kom tillbaka (stod en bit bort) och sa: "Ja, det stämde i kassan. Det är lugnt." (hon börjar gå igen)
Jag säger: "Ja, men du är skyldig mig en stor ursäkt!"
Hon: "Jaja, förlåt, det är lugnt"

Alltså, jag har fortfarande inte godtagit förlåtelsen eftersom hon inte menade det och fick det fortfarande att låta som att jag hade gjort fel.
Jag skulle ha stått på mig mer och bett om kompensation, men hon var så ivrig på att gå ifrån igen.
Men nu vet jag att jag hade rätt och hon hade fel (fast det visste jag redan igår).

 


 

Nu har jag även skickat ett mail till coop för att se om jag får någon kompensation för att jag blivit illa bemött. Jag kunde ju inte ta det med henne eftersom hon gick därifrån.