Halv gruppen (jag och tre till) skrev vidare på det som ska lämnas in på grupparbetet medan de andra fyra gick för att göra en annan del.
När de kom tillbaka hände detta

XX: Ska vi kola igenom vad ni skrivit?
Jag: Ja, det vore bra!

De sätter sig och i pricip ändrar allt vi skrivit.
(läser en rad högt) - "Ja, detta var ganska bra. Om man ändrar på det och skriver så här" (Ändrar)

Sen tycker gruppen att det är konstigt att vi inte tar för oss och säger vad vi tycker och tänker. Man vet redan allt allt man har att säga inte duger.
Jag och en gruppkamrat som lider av just den känslan att "inget man säger duger" gick ganska snabbt. Vi tog tillfället och gick för att hämta vårat andra grupparbete (som vi måste komplitera - som man inte får säga).

Imorgon ska jag ta upp detta med gruppen, för jag har kollat om det bara var jag som kände mig totalt krossad och överkörd av detta (det var det inte).

Kanske blev det bättre, men kanske hade det som vi skrivit varit lika bra ändå?
Jag och en av de andra överkörda pratade lite om detta (när jag kollade om denna hade samma känska som jag) och ställde oss frågan:
Är det viktigaste att grupparbeten är så bra som möjligt, eller är det att alla i gruppen bidragit med sin del (och känner att 'detta har jag bidragit med')?

Det är klart att man vill att det ska bli så bra som möjligt, men på allas vilkor. Inte bara hälften av gruppens. Vi är en stor grupp, på åtta personer, och det är svårt att få alla ika delaktiga i allt man gör....
Det är en svår grej det här... :/


Det är blött och kallt och jag saknar Joacim :(
Dumma höst.


Magdalena


Nyss var jag en MOS...:
Martin: Jag köpte åt honom
Jag: Meeh
Martin: Jaa, han hade inga pengar
Jag: Har han ingen pant?
Martin: Han har ju mig!  
Jag: hihi.. ska jag vara elak eller hålla tillbaka?
Martin: elak mot honom
Jag: (hm.. hur ska jag vända på det?) hela han är PANTad
Martin: hoho komikern!
Jag: usch. jag kan ju inte säga så om boromir (JAG LÄSTE DET EN GÅNG NÄR HAN SKREV BRORMIN).... elakt att vara elak mot de man inte känner. får jag säga hur jag tänkte?
Martin: haha nej!
Jag: då säger jag inte "tur att han har en så pantad bror" (en så pantzad bror)  
Martin: Han heter inte Pantzar
Jag: Nä, men du!