Jag bygger.
Jag bygger, jag bygger, jag bygger.
Jag har om och om igen byggt i samma ruiner.
Jag har bytit grund men bygger med samma rasade stenar.
Jag murar med tårar och du sparkar omkull mina byggen genom att påminna mig om dig.
Jag faller så lätt och har svårt att resa mig upp och stå stadigt.
Jag har folk omkring mig som ger mig sina händer.
Ni betyder mycket, mycket, mycket.
Jag tackar.

Ja, ett förlåt är vad jag förväntar mig. Minst sagt.