Jag lägger band för mina fysiska känslor.
De psykiska rinner ur mig utan stopp                                           Välkommen till mitt hjärta.
men vågens salta tårar läcker inte ut.                                                 Det kommer mer ord
Hjärtat kopplas inte ihop med ögonen,                                                    bara du är beredd
inte idag, vi har faktiskt besök här.                                                                  att ta emot.

Jag är rädd.
Rädd för vågen.
Rädd för att inte kunna
stå emot när den slår till igen.

Men
ska jag
ens försöka
stå emot
den?

Mina ögon tittar ofta på telefonen och
ibland står precis det ögonen inte vill
och jag är för snäll för att inte svara
även då jag vet att rösten gör mig ont.

Samtalen är tillbaka.

Jag är beredd på att allt åter ska rivas.
Rivas till grunden och lite till.
Är min grund starkare nu?
Orkar jag bygga igen?
Det återstår att se.