Det var en fin begravning. Jag sjöng lite dåligt, men det är okey. Jag grät lite mycket, men det är okey. Jag åt en räkmacka och tänkte fina tankar om farmor och pratade med nära jag vill ha mer kontakt med.

Det är konstigt och jag vet inte när jag kommer förstå att hon är borta på riktigt. Jag har svårt att ta mig för och ta bort hennes telefonnummer från mobilen. Men vad spelar det för roll när jag ändå knappar in det utantill när jag ska ringa?

Jag undrar hur länge jag kommer tänka att "jag ska passa på och hälsa på farmor när jag är i Enköping". Att svänga förbi och säga hej och få en kram för att stilla saknaden är inte längre möjligt och det är svårt att få in. Mycket svårt. Någon som alltid har funnits där är borta och kommer inte tillbaka...

Vila I Frid kära farmor,
tack för allt du gav.
<3