Mamma: Ja, men tänkt på att det blir längre då! Det kommer bli en bit att gå när du är hos pappa och när du är hos mig kommer du bli tvungen att byta buss, har du tänkt på det?

Pojke: Ja, det har jag tänkt på. Det kommer jag klara, jag har ju valt det själv i så fall.

Mamma: Jaa, och jag kommer absolut inte låta dig bo mer hos pappa och bara hos mig på helgerna, bara för att det är närmare, precis som att pappa inte tillåter att du bara är hos honom på helgerna nu. Du ska ju vara lika mycket hos mig som hos pappa hur du än gör! Och det ska du veta, att om du väljer den skolan så kommer du inte ha NÅGRA kompisar allt kvar i stan! Och varför den skolan? är det då inte bättre att du väljer en nyöppnad skola inne i centrum och börjar om från scratch?

Pojke: Men även om jag går på "skolan som man automatiskt kommer till", så kommer ju mina kompisar att gå på andra skolor. Så det spelar ju ingen roll. Filip ska ju t.ex. gå på "annan skola"

Mamma: Nej, för det ska du veta. Om Kalle och Petter skulle börja på den "automatiska skolan" så hade jag inte ens pratat med dig om detta. Då skulle du också fått börja där! Filip? Vilken Filip? Jag tycker du ska hålla kontakten med Kalle och Petter istället!

Pojke: Det spelar ju ingen roll vilken skola jag kommer gå på, jag kommer ju träffa dem ändå!




Jag fick bita mig i läppen och fortsätta att lyssna. Varför pratar man på detta sättet till sitt barn som pratar om ett skolval som han skulle vilja genomföra? Min första tanke var: "oj, den här pojken har mer nyans i sina tankar än mamman". Jag har ju ingen aning om hur mycket de har pratat om detta hemma o.s.v. men av detta korta samtal fick jag många känslor. Tvp huvuddelar:
1.
Hon upplyser sin son om att det blir en längre resa. Fine, det godtar jag. Det är ändå en faktior som kan spela in. MEN snälla mammalilla, vårdnadssnack (!?) som mellan raderna säger: "Du har inte mycket att säga till om". Konflikter mellan föräldrarna som går ut över barnet (?) eftersom att ingen endast vill vara helgförälder...
2.
"Och det ska du veta, att om du väljer den skolan så kommer du inte ha NÅGRA kompisar allt kvar i stan!"
Uppmuntrande mamma! Eller? Hon antyder alltså att om han börjar på denna skola så kommer han att mista alla sina vänner som han redan har i stan (och inte få nya?). Samtidigt vill hon att han ska hålla kontakten med Kalle och Petter (men inte denna Filip), även om de inte heller kommer att gå på den "automatiska skolan".

Är det bara jag som tycker att detta känns.... felt?
Jag tror mamman skulle behöva tänka igenom sina meningar innan hon säger dem och inte ställa så många motfrågor på en gång, man bli ju yr! Jag får ont i magen, hoppas det kommer lösa sig för denna lilla grabb. Det som irriterar mig mest är nog vårdnadssnacket. Visst, jag har inga argument på mammafronten... Men snälla? Säger man så? Nej, jag ångrar mig lite. Kompissnacket irriterar mig nog mest. Det kanske är skillnad mellan pojkar och flickor, eller?, men umgängeskretsen byts ut. Visst att man har kontakt med vissa från småskolan, men det är oftast inga man hänger ihop med hela livet. Om Kalle och Petter redan kommer gå på en annan skola, är det då inte läga att ändå uppmuntra till att träffa nya kamrater?

Så, nu behöver jag antagligen inte tänka lika mycket på detta.

Tack å hej.