Trött
Varit hemma från jobbet igår och idag. Igår sov jag fram till 15.30 fastän jag hade sovit riktigt bra hela natten från 22. Igår gick jag och lade mig senare och har sovit oroligt. Svettats och drömt. Gick upp innan 12 idag.
När jag har ont så är det som en inflammation i kroppen, så det är inte konstigt att jag blir trött. Fysiskt trött. Sen blir jag även psykiskt trött på't.
Jag haltar fram och svär när jag råkar sätta ner foten fel.
Chip.
Mera gnäll.
Jag gör inte så mycket annat än att gnälla nu känns det som. Det som är jobbigast just nu, om vi bortser från det fysiska, så är det November i helhet och kören. Kören är underbar, men det blir för mycket för mig. Det blir en massa krav och måsten och tjat och känna sig dålig och inte orka. Det är inte som det ska vara. Jag har ont i magen av allt, jag ligger ihopvikt just nu, så ska det heller inte vara. Den här veckan har jag tre rep och torsdagen blir då otroligt tuff för mig. Jobb 6.30-14. Skofix kl 15 tills det är klart. Rep 19-21.
Får se om jag överlever veckan, månaden, året. På jobbet är det inte säkert att jag får ut den semester jag vill ha heller... Det är så många ordinarie som saknas just nu pga att tjänster inte är tillsatta samt sjukskrivningar...
Fuck Cancer.
Cancer är ett helvete. Minst sagt. Ta hand om er, ta hand om varandra, lev idag. <3
Slaskhelvete.
Jag gissar att slask för mig är som is för vanliga människor. Is för mig är som is för Bambi.
Jag har ont. Jag är trött. Nu: på väg till styrelsemöte som jag är sen till.
En full kalender
November är fullskriven. December är halvt fullskriven. Jag ser på allt som ska göras, att som kommer göras, allt som vill göras och allt som borde göras (som inte ens står med i kalendern). Stressen och pressen ökar. Jag vet att jag måste tack nej till saker, för jag kommer inte orka. Saker jag inte vill tacka nej till. Saker jag vill orka.
Helvete.