Trasiga ben och en jävla massa känslor
Hemma från jobbet. Mina ben pallar inte. Det började redan innan helgen och igår var jag så där vidrigt trött jag blir av en inflammation. Planen om att träna idag slängs åt helvete. Sociala medier hånar mig med alla hurtiga människor. När jag kommit över latheten ställer den jävla kroppen till det.
På jobbet skulle den pedagogiska gruppen idag börja rundvandringen bland City Förskolor. Jag hade sett fram mot det. Kika runt, få inspiration och ställa frågor.
Igår åkte Joacim med Leia till Enköping. Hon ska ha höstlov med mor- och farföräldrarna. Jag hoppas att det kommer gå bra. Älskade plutt.
Den sekundära infertiliteten börjar göra ont. Det har varit okey, nu blir det mer och mer jobbigt. Jag googlar och hittar citat som prickar rätt.
Men vet ni vad. Det är faktiskt rätt jobbigt att hoppas på barn en längre tid. Att få mens 16 gånger är 16 besvikelser som blir större och större för varje månad. Jag borde inte känna så, jag har ju ett barn. Men jag känner så och känslor är som de är, känslor.
Kommentarer
Trackback