Note: Om det blir fler barn ska jag överväga kejsarsnitt eftersom jag inte har öppnat mig ordentligt på mina två förlossningar. Med Adrian blev det kritiskt ett tag och de var beredda på ett akut kejsarsnitt. Läget stabiliserades och han föddes vaginalt till slut. 

Mer har hänt. Jag har bytt jobb. Vi har flyttat. Vi bor nu i Märsta, i en svindyr lägenhet (men ett förstahandskontrakt!). Jag är föräldraledig och behöver söka nytt jobb (det blev sjukskriven pga foglossning och min provanställning bröts). Joacim arbetar 50% och behöver göra klart sina uppsatser. Leia har ny förskola där hon trivs jättebra, men hon saknar Norrköping. Jag saknar också Norrköping. Jag saknar den fina staden och alla vänner. Här känner jag mig ensam... 

Leia är en fantastisk storasyster!

Puss. 

Detta blogginlägg är en kommentar till en väns blogginlägg. Jag tror att det ät bra tankar som jag behöver fördjupa mig i när jag ör piggare och klockan nödvändigtvis inte är mitt i natten. Just nu har jag nyss ammat, vilket jag gjort en gång i timmen det senaste dygnet.. 

Jag är tvåbarnsmamma!

Aja. Här kommer det!

Du är bäst! Jag tycker att det blev en otrolig fullträff! Det är sådana "smågrejer" som verkligen behöver uppmärksammas. Personen som säger det tänker inte på att det kan bli otroligt fel för vissa mottagare. Vad spelar det egentligen för roll med könen? Vad menas med att det 'äntligen är en man i gruppen'? Har man vissa åsikter att föra fram bara för att man bär ett visst kön? 

Jag tror att jag har massor av tankar om det här. Saker som jag tycker och tänker och undrar och inte vet och vill lära och vill ändra hos mig och etc. ^^ Men jag har svårt att samla tankarna. 

Idag pratade jag med en person med följande situation: en bekant till personen är född kvinna, men "är en han". Personen tycker sig kunna fortsätta få säga "hon" till den bekanta eftersom han har snippa. 

Jag har inte kunskap nog om detta. Jag kan inte begreppen. Jag kan inte förklara varför kön inte är ekvivalent med pronomen. 

Jag själv försöker vara så öppen som möjligt med min depression och vad det innebär för mig. Erfarenheter om samtal och medicinering. Okunskapen och tabun är vidrig. Okunskapen gör att jag själv tänker "men varför kan jag inte bara rycka upp mig?!" fastän jag vet att det inte är så det funkar. Om JAG tänker så, då är det inte så konstigt att utomstående tänker så. Jag har till och med mötts av en läkare som sa: "Jag tror inte att du är deprimerad, men jag skriver ut tabletter ändå." (!!!)

Pronomen...

- Jag gillar inte "hen", det är höna för mig!

- Okeeeey, men "barn" då, är det lada?